Om man undantar Ulla

så var alla med.

Hon var hemma och packa’

och var långsam med det.

När vi vänta’ på bussen

då var alla med,

förutom Ulla förstås

som tog sin egen moped.

Och vid incheckningsdisken

då var alla med,

utom Ulla så klart,

hon ville ej stå på led.

Å när gaten den stängde

då var alla me’,

om man undantar Ulla,

som stod vid gaten breve’

I hotellvestibulen

då alla var med

men vi saknade Ulla,

som hade lämnat besked:

”Kommer kanske till kvällen,

om ingenting går på sned,

jag fick lifta förresten

med en långsam Herr Hed.”

Å dan efter, vid frukost

då var alla med.

Jo, utom Ulla förstås,

som fick sova i fred

Och på festen på kvällen,

då var merparten med

men vi saknade Ulla

när timmarna led.

Tio år efter resan,

räknas timmarna ned.

Vi ska träffas på lördag,

nu ska alla va’ med.

Vi träffas i baren,

får en glass och en sked

Och en cocktail att dricka –

alla är med.

2018 © Torbjörn Gideskog

Om man undantar Ulla;

vänta hissen går ned,

dörrarna öppnas,

å i öppningen bred:

Står en kvinna i glitter,

in i baren hon gled

när vi hurrar och skålar:

Även Ulla är med!

I parad, in till maten,

med stor hunger vi skred.

Trötta ben och vi kollar,

när vi sätter oss ned.

Kalla stolar blev varma,

som en brasa av ved,

maten den doftar,

och alla är med.

Men vi räknar igen,

värden lämnar besked:

Om man bortser från Ulla,

så är alla med!