Hösten är fjärilen

fjärilen blå

Den sitter och väntar

men vad väntar den på

Den väntar och längtar

att vindarna må,

komma och lyfta

på vingparen två

Den darrar och ryser

men hur ska den få,

himlen att klarna

och tiden att gå

Den tänker att natten

som sänker sig grå

ska komma med frosten

på timmarna små

Men dagen tar hösten

i handen ändå

och värmer med rösten

fjärilen blå

Den fladdrar och lyfter

och flyger som få

Kärlek är hösten

och vingarna slå

Hösten är fjärilen

fjärilen blå

Den rodnar i solen

av kärlek ändå

2016 © Torbjörn Gideskog